Done Did Do Wiki
Register
Advertisement
Lysrör

Detalj klassrum, Folkungaskolan, Linköping

En form av teater där scenkonstnärerna kommer till klassrummet i en skola och spelar teater på plats, ofta framme vid katedern.

Lågbudgetgenre[]

Klassrumsteater har i Sverige utvecklats till en egen lågbudgetgenre med få skådespelare , ingen teknik, minimal scenografi och en pjäslängd som motsvarar en lektion, d.v.s. 45 minuter. Det är ett billigt sätt för frigrupper och institutioner att producera föreställningar för barn , och ett enkelt sätt för lärare att slippa hela företaget att ta med sig sin skolklass till teatern.

Förekomsten av klassrumsteater i Europa[]

Klassrumsteater är vanlig i Sverige och Tyskland, men inte t.ex. i Frankrike. Detta har med både teatersyn och distributionssystem att göra. I svensk och tysk teater har kopplingen till skolan funnits sedan barn- och ungdomsteaterns födelse. Det svenska teatersystemet bygger på idén om folkbildning, att teatern ska göra nytta och bilda folket. En naturlig del i detta är att scenkonst för barn och unga i Sverige nästan alltid säljs och distribueras via kulturombud (eldsjälar) i skolor.

Den jobbiga och intima uppsökande klassrumsteatern[]

Klassrumsteater sägs ofta vara jobbigt att arbeta med, eftersom formen saknar teaterns vanliga magimaskin. Scenkonstnärerna måste lyckas få magi att uppstå under lysrör framför en whiteboard.

Att som konstnärer befinna sig i skolans kontext får också andra komplexa följder. Lärarna kan vilja trycka in alldeles för mycket publik i ”salongen” och sedan fortsätta att undervisa barnen under pågående föreställning. Att undervisa är ju lärarens jobb och scenkonsten befinner sig på deras arbetsplats. ”Sitt still”, ”håll tyst”, ”skratta inte”, ”förstår du det här?" och liknande kommentarer är därför vanliga under pågående klassrumsföreställning, eller paus i konstverket för utdelning av stenciler. Det kan göra hela scenkonstupplevelsen ansträngd för både eleverna och scenkonstnärerna.

Fördelen med klassrumsteaterformen är att den är intim och naken. Den kräver publikens fulla koncentration och inlevelseförmåga. Det är också ett bra sätt att nå ut med scenkonst till de som inte brukar komma till teatern. På 1970-talet kallade man detta för uppsökande teater, och satte en ära i att som teatergrupp vara på resande fot ut till folket.

Done Did Do och klassrumsteater[]

Bastardproduktion och ung scen/öst sysselsätter sig i Done Did Do bland annat med att förnya och omdefiniera begreppet klassrumsteater.

Advertisement